2014:D05/Pilotförsök med filterteknik på Stavsröds deponi

  • Pris: 300

Ett markfilter kan fungera som ett nedströmsskydd och har därmed en potential att vara ett viktigt komplement till övriga skyddsåtgärder vid en deponi. Hyttsand kunde effektivt fastlägga lösta ämnen, men den största andelen av ämnen som fastlades i hyttsanden var makroämnen och organiskt material. Sandfilter som förfilter visade sig viktigt för att inte förbruka kapaciteten i sorptionsfiltret. Erfarenheterna från försöket tyder dock på att funktionen hos ett filter snabbt kan försämras av igensättningar. Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätta igen ett sandfilter.

Den svenska deponeringsstrategin utgår från att topp- och bottentätning vid alla deponier kommer att försämras i ett långt tidsperspektiv. Deponiers förmåga att reducera spridning av miljö- och hälsoskadliga ämnen kommer då att vara beroende av det underliggande marklagrets utspädnings- och fastläggningsförmåga. Införandet av en så kallad geologisk barriär har därför tillkommit i det svenska regelverket som ett komplement till övriga skyddsåtgärder för deponier (se 19 § förordning (2001):512) om deponering av avfall). Om den befintliga geologiska barriären inte uppfyller kraven i förordningen så ska deponin förses med en barriär som uppfyller kraven i 20 §. Om det finns risk för att delar av lakvattnet aldrig kommer att passera den geologiska barriären så ska det anläggas ett skydd i lakvattnets strömningsriktning som för- hindrar att lakvattnet förorenar mark och vatten (se 21 §).

Syftet med pilotförsöket har varit att ge underlag till en vägledning som tagits fram inom forskningsprojektet U516 - Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik (Avfall Sverige Rapport D 2014:04). Målsättningen med pilotförsöket har varit att praktiskt testa funktionen och användbarheten av den framtagna vägledningsmodellen och att öka förståelsen för de processer som kontrollerar fastläggning av föroreningar i lakvatten i en filterkonstruktion under fältförhållanden samt de eventuella begränsningar som finns med tekniken. De nya kunskaper och praktiska erfarenheter som pilotförsöket genererat har använts för att förbättra vägledningen.

Pilotanläggningen bestod av fyra delsteg; luftning i kaskadfall, sedimentation i bassäng, mekanisk avskiljning i sandfilter och sorption i hyttsand. Några viktiga slutsatser från försöket:

  • Hyttsanden kunde effektivt fastlägga framförallt lösta ämnen 
  • Analysresultaten indikerar att fastläggningen totalt sett var större än utlakningen i 
hyttsanden för ämnen som t.ex. Ca, DOC, Na, Mn, Fe, Ba, Al, Zn, Ni As, Co och Cr. 
  • Den största andelen av ämnen som fastläggs i hyttsanden var inte de s.k. problemämnena utan framförallt makroämnen, då de förekommer i högre halt. Fastläggningen 
domineras (vid L/S=2321) av Ca (10 kg) och organiskt material (3,6 kg). 
  • Analysresultaten indikerar utlakning av klorider, sulfater, löst oorganiskt kol (DIC), Si, K, 
P, V och Cu samt mycket små mängder Mo och Sb från hyttsanden under försöket. 
  • Betydelsen av fastläggning och utlakning kan variera kraftigt för olika ämnen under 
försöket och mellan lösta och partikulära former.
  • Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätt igen ett sandfilter. Problem med igensättningar av sandfiltret accentuerades vid ökande flödesvariationer.
  • De flesta ämnena förekom i lakvattnet huvudsakligen i löst form. Undantag är Fe, Al 
och Cr som huvudsakligen förekom som partikulära former. Zink var relativt jämnt fördelat mellan lösta och partikulära former.
  • Sandfilter som förfilter sparar sorptionsfiltret.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".


Ett markfilter kan fungera som ett nedströmsskydd och har därmed en potential att vara ett viktigt komplement till övriga skyddsåtgärder vid en deponi. Hyttsand kunde effektivt fastlägga lösta ämnen, men den största andelen av ämnen som fastlades i hyttsanden var makroämnen och organiskt material. Sandfilter som förfilter visade sig viktigt för att inte förbruka kapaciteten i sorptionsfiltret. Erfarenheterna från försöket tyder dock på att funktionen hos ett filter snabbt kan försämras av igensättningar. Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätta igen ett sandfilter.

Den svenska deponeringsstrategin utgår från att topp- och bottentätning vid alla deponier kommer att försämras i ett långt tidsperspektiv. Deponiers förmåga att reducera spridning av miljö- och hälsoskadliga ämnen kommer då att vara beroende av det underliggande marklagrets utspädnings- och fastläggningsförmåga. Införandet av en så kallad geologisk barriär har därför tillkommit i det svenska regelverket som ett komplement till övriga skyddsåtgärder för deponier (se 19 § förordning (2001):512) om deponering av avfall). Om den befintliga geologiska barriären inte uppfyller kraven i förordningen så ska deponin förses med en barriär som uppfyller kraven i 20 §. Om det finns risk för att delar av lakvattnet aldrig kommer att passera den geologiska barriären så ska det anläggas ett skydd i lakvattnets strömningsriktning som för- hindrar att lakvattnet förorenar mark och vatten (se 21 §).

Syftet med pilotförsöket har varit att ge underlag till en vägledning som tagits fram inom forskningsprojektet U516 - Vägledning för utformning av nedströmsskydd vid deponier med filterteknik (Avfall Sverige Rapport D 2014:04). Målsättningen med pilotförsöket har varit att praktiskt testa funktionen och användbarheten av den framtagna vägledningsmodellen och att öka förståelsen för de processer som kontrollerar fastläggning av föroreningar i lakvatten i en filterkonstruktion under fältförhållanden samt de eventuella begränsningar som finns med tekniken. De nya kunskaper och praktiska erfarenheter som pilotförsöket genererat har använts för att förbättra vägledningen.

Pilotanläggningen bestod av fyra delsteg; luftning i kaskadfall, sedimentation i bassäng, mekanisk avskiljning i sandfilter och sorption i hyttsand. Några viktiga slutsatser från försöket:

  • Hyttsanden kunde effektivt fastlägga framförallt lösta ämnen 
  • Analysresultaten indikerar att fastläggningen totalt sett var större än utlakningen i 
hyttsanden för ämnen som t.ex. Ca, DOC, Na, Mn, Fe, Ba, Al, Zn, Ni As, Co och Cr. 
  • Den största andelen av ämnen som fastläggs i hyttsanden var inte de s.k. problemämnena utan framförallt makroämnen, då de förekommer i högre halt. Fastläggningen 
domineras (vid L/S=2321) av Ca (10 kg) och organiskt material (3,6 kg). 
  • Analysresultaten indikerar utlakning av klorider, sulfater, löst oorganiskt kol (DIC), Si, K, 
P, V och Cu samt mycket små mängder Mo och Sb från hyttsanden under försöket. 
  • Betydelsen av fastläggning och utlakning kan variera kraftigt för olika ämnen under 
försöket och mellan lösta och partikulära former.
  • Hög grumlighet med höga halter av partiklar i lakvattnet kan snabbt sätt igen ett sandfilter. Problem med igensättningar av sandfiltret accentuerades vid ökande flödesvariationer.
  • De flesta ämnena förekom i lakvattnet huvudsakligen i löst form. Undantag är Fe, Al 
och Cr som huvudsakligen förekom som partikulära former. Zink var relativt jämnt fördelat mellan lösta och partikulära former.
  • Sandfilter som förfilter sparar sorptionsfiltret.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".


Senast uppdaterad - 2022-09-19