I och med införandet av förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall i början av 2000-talet har karaktären på det deponerade materialet förändrats från ett lättnedbrytbart, blött material till ett mer svårnedbrytbart, torrare material. Andelen rivningsmaterial med högt gipsinnehåll är även förhållandevis högt jämfört med tidigare. Detta kan vara en förklaring till att svavelväteproduktionen har ökat på vissa deponier. En hög svavelvätehalt i deponigas har visat sig vara förödande för gasmotorer och annan utrustning som har korroderat i förtid. Med detta i åtanke ansåg Avfall Sveriges undergrupp för deponigas att området behövde belysas genom en rapport.
Deponigas kan innehålla ett antal svavelhaltiga gasformiga föreningar som kan skapa luktproblem, och som tillsammans med fukt är väldigt korrosiva för gasmotorer. Det är därför viktigt att reducera gasens svavelinnehåll. Vanliga förbehandlingsmetoder består ofta av enkla tekniker for att avlägsna kondensat (fuktighet) och partiklar. Denna typ av rening finns redan på plats på anläggningen.
Vid användning av deponigas i motorer är det vanligt att använda sig av enkel förbehandling om svavelhalten inte är för hög. Vid de mängder som observerats hos den undersökta anläggningen finns det dessutom behov av en sekundär förbehandling för att reducera svavelhalten ytterligare. På grund av det särskilt höga innehållet av H2S kan det vara nödvändigt att överdimensionera reningsanläggningen, och förtunna den aktuella luftströmmen.
Det finns ett antal aktuella tekniker för detta, vanligtvis indelade i våta och torra processer. De mest användbara metoderna är:
Det är ofta stora kostnader kopplade till svavelrening, speciellt då det rör sig om stora mängder i förhållande till flöde. Flödet kan naturligtvis spädas med luft så att koncentrationen blir lägre, men det kräver större utrustning och större investeringar.
Analyser visar att anläggningen har ett stabilt, men extremt högt utsläpp av H2S i sin deponigas. Gasen kan renas med hjälp av olika tekniker, men kostnaderna for detta blir väldigt höga. De årliga driftkostnaderna varierar väldigt mycket mellan de olika teknikerna. Alla tal är uppskattade utifrån olika leverantörers rekommendationer, och kan ändras något med en installationsvärdering. Rekommendationen för den aktuella anläggningen är att utvärdera våt red-ox processen om man vill gå vidare med rening av gasen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
I och med införandet av förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall i början av 2000-talet har karaktären på det deponerade materialet förändrats från ett lättnedbrytbart, blött material till ett mer svårnedbrytbart, torrare material. Andelen rivningsmaterial med högt gipsinnehåll är även förhållandevis högt jämfört med tidigare. Detta kan vara en förklaring till att svavelväteproduktionen har ökat på vissa deponier. En hög svavelvätehalt i deponigas har visat sig vara förödande för gasmotorer och annan utrustning som har korroderat i förtid. Med detta i åtanke ansåg Avfall Sveriges undergrupp för deponigas att området behövde belysas genom en rapport.
Deponigas kan innehålla ett antal svavelhaltiga gasformiga föreningar som kan skapa luktproblem, och som tillsammans med fukt är väldigt korrosiva för gasmotorer. Det är därför viktigt att reducera gasens svavelinnehåll. Vanliga förbehandlingsmetoder består ofta av enkla tekniker for att avlägsna kondensat (fuktighet) och partiklar. Denna typ av rening finns redan på plats på anläggningen.
Vid användning av deponigas i motorer är det vanligt att använda sig av enkel förbehandling om svavelhalten inte är för hög. Vid de mängder som observerats hos den undersökta anläggningen finns det dessutom behov av en sekundär förbehandling för att reducera svavelhalten ytterligare. På grund av det särskilt höga innehållet av H2S kan det vara nödvändigt att överdimensionera reningsanläggningen, och förtunna den aktuella luftströmmen.
Det finns ett antal aktuella tekniker för detta, vanligtvis indelade i våta och torra processer. De mest användbara metoderna är:
Det är ofta stora kostnader kopplade till svavelrening, speciellt då det rör sig om stora mängder i förhållande till flöde. Flödet kan naturligtvis spädas med luft så att koncentrationen blir lägre, men det kräver större utrustning och större investeringar.
Analyser visar att anläggningen har ett stabilt, men extremt högt utsläpp av H2S i sin deponigas. Gasen kan renas med hjälp av olika tekniker, men kostnaderna for detta blir väldigt höga. De årliga driftkostnaderna varierar väldigt mycket mellan de olika teknikerna. Alla tal är uppskattade utifrån olika leverantörers rekommendationer, och kan ändras något med en installationsvärdering. Rekommendationen för den aktuella anläggningen är att utvärdera våt red-ox processen om man vill gå vidare med rening av gasen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2022-09-19