2025:15/Felriktade incitament - Klimatrapportering som styr plast till förbränning

Företagens klimatredovisning syftar till att synliggöra klimatpåverkan i värdekedjan och skapa incitament för minskningar. För att detta ska fungera måste utsläppen redovisas hos de aktörer som har möjlighet att påverka dem. När så inte sker förloras styrningen. Ett område där detta blir särskilt tydligt är avfallsförbränning.

Problemet riskerar att få betydande konsekvenser i Sverige, som behöver öka sin materialåtervinning och minska de fossila utsläppen från avfallsförbränning. Detta är särskilt aktuellt i och med införandet av EU:s nya hållbarhetsrapporteringsregler (CSRD), som syftar till att fler företag ska rapportera hållbarhetsdata på samma sätt för att öka transparens och jämförbarhet.

CSRD:s klimatredovisningsdel ESRS E1 använder Greenhouse Gas Protocol (GHGP) som huvudreferens, en standard som redan används i stor omfattning av företag för sin klimatredovisning. Genom detta förstärker CSRD i praktiken en frivillig standard genom att göra den vägledande för många företag inom EU. Enligt GHGP ska utsläpp från avfallsförbränning med energiåtervinning, alltså när avfall bränns och exempelvis fjärrvärme produceras, redovisas hos energianvändaren snarare än hos avfallsproducenten. Motiveringen är att minska risken för dubbelräkning när samma företag både lämnar avfall och köper energi från samma anläggning.

Argumentet att scope 3-utsläpp måste exkluderas för att undvika dubbelräkning är svagt. Företag kan lämna avfall på ett ställe och köpa energi från ett annat, och utsläppen varierar med avfalls- och energisammansättning. Storleken på utsläppen från inköpt energi och från avfallet överensstämmer ofta inte, vilket kan leda till att betydande utsläpp inte rapporteras av någon aktör. Samtidigt slipper producenter av fossil plast eller de som lämnar plast till förbränning ansvar för utsläppen, medan fjärrvärmekunder får redovisa utsläpp de har begränsad rådighet över.

Denna ansvarsfördelning strider mot principen om att förorenaren ska betala (Polluter Pays Principle, PPP), som är central i svensk och europeisk miljölagstiftning. PPP innebär att den aktör som orsakar miljöpåverkan också ska bära kostnaden för att förebygga, begränsa eller åtgärda den. Moraliskt sett är principen självklar: den som skapar problemet bör ta ansvar för konsekvenserna, i stället för att låta andra bära kostnaden eller påverkan. Principen är inskriven i lagstiftningen för att säkerställa rättvisa och effektiva styrsignaler.

Förutom att PPP inte tillämpas överensstämmer ansvarsfördelningen inte heller med EU:s end-of-waste-kriterier, som anger när material upphör att klassas som avfall och i stället betraktas som produkt eller resurs. Material som förbränns är fortfarande avfall och har ännu inte uppfyllt kriterierna för att bli en produkt, oavsett om processen genererar energi eller inte. Det innebär att ansvaret för utsläppen bör ligga hos den som lämnar avfallet, inte hos den som använder energin som alstras. Detta leder både till moraliskt och juridiskt problematiska situationer, där styrsignalerna för att minska utsläpp och främja cirkulära lösningar blir felriktade.

Att ansvar fördelas fel är inte bara ett juridiskt problem utan skapar också felaktiga incitament på marknaden. Aktörer med begränsad rådighet får ansvar, medan de med mest rådighet slipper ansvar. Företag som producerar avfall uppmuntras att byta energikälla i stället för att minska mängden avfall, förbättra sortering eller göra materialval som minskar utsläppen. Produktproducenter får inga signaler att ändra design eller minska avfall eftersom utsläppen inte redovisas på deras konto. För att klimatredovisning ska fungera som styrmedel måste ansvar kopplas till de aktörer som kan påverka mängden och hanteringen av avfall. Det ger tydliga incitament att minska avfallsmängder, förbättra materialval och främja cirkulära lösningar.

Enligt CSRD ska företag ”consider the Greenhouse Gas Protocol”, vilket innebär att GHGP:s struktur är huvudreferens men inte obligatorisk i varje detalj. Rapporteringen är flexibel så länge GHGP:s principer om relevans, fullständighet, stringens, transparens och noggrannhet följs. Företag kan därför i CSRDrapporteringen inkludera utsläpp från avfallsförbränning med energiåtervinning, även om standardpraxis är att exkludera dem, om valet motiveras med att det synliggör väsentlig klimatpåverkan och ansvar placeras hos de aktörer som har faktisk rådighet över avfallet. Detta är förenligt med GHGP och CSRD och ger starkare incitament för utsläppsminskningar.

För att klimatansvaret för avfallsförbränning bättre ska spegla faktisk påverkan och rådighet bör regelverken anpassas med en ny rapporteringsmetod. Den rekommenderade metoden bygger på avfallets ekonomiska värde vid förbränning: om avfallslämnaren betalar för behandlingen tillskrivs utsläppen den aktör som producerat avfallet, om avfallslämnaren ersätts för materialet innebär det att utsläppen tillskrivs energianvändaren. Metoden ger rätt incitament, följer PPP och överensstämmer med lagstiftning och erkända standarder. Ett införande skulle stärka styrningen mot klimatmål och ökad materialåtervinning. Föreslagna åtgärder är:

1. Förtydliga och uppdatera GHGP för att driva minskad klimatpåverkan och ökad återvinning Flytta ansvaret för utsläpp från avfallsförbränning med energiåtervinning från köparna av fjärrvärme till köparna av avfallsbehandling när avfallet har negativt ekonomiskt värde. Produktproducenter bör alltid redovisa utsläpp kopplade till behandling av avfall från de produkter de tillverkar.
2. Stärk styrsignalerna i CSRD-tillämpningen för klimat- och resursnytta Säkerställ att rapportering enligt CSRD alltid inkluderar utsläpp som genereras vid avfallsbehandlingen, i linje med denna rapports förslagna metod. Detta ger en mer fullständig bild av klimatpåverkan och skapar korrekta incitament. 
3. Utveckla end-of-waste kriterier för avfallsförbränning som tydliggör ansvarsfördelningen Skapa tydligare end-of-waste kriterier för när avfall som förbränns inte längre räknas som avfall. Tills vidare bör nationella riktlinjer finnas för att klargöra ansvar och klimatpåverkan. 
4. Integrera klimatpåverkan i producentansvarssystem för starkare avfallsstyrning Verka för att producenter betalar sin beskärda del av behandling och klimatkostnader när produkter förbränns i stället för att materialåtervinnas. Det skapar bättre incitament för hållbar design och materialval.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".