PwC genomförde 2019 en samhällsekonomisk analys av effekterna av deponiskatten i Sverige som visade att deponiskatten förlorat mycket av sin styrande effekt. Sedan dess har skatten höjts ytterligare och uppgår sedan den 1 januari 2025 till 744 kr per ton. Avfall Sverige har därför gett PwC i uppdrag att uppdatera rapporten.
Lagstiftningen om avfall i Sverige utgår från den s k avfallshierarkin där deponering är steget längst ner i avfallshierarkin, vilket innebär att deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt. För att säkerställa att avfall behandlas på bästa sätt belastas deponerat avfall med en särskild punktskatt per ton, den sk deponiskatten.
Ekonomiska styrmedel, dit deponiskatten hör, styr genom att påverka priser så att dessa bättre speglar de sanna samhällsekonomiska kostnaderna och nyttorna av varor och tjänster. En samhällsekonomiskt kostnadseffektiv miljöskatt innebär att utsläppen både har styrts mot den nivå där skadan av ytterligare utsläpp är lika med kostnaden för att minska utsläppen ytterligare, och att utsläppen minskas på ett sätt som minimerar kostnaden för samhället.
Den genomförda samhällsekonomiska kalkylen har i sitt grundutförande baserats på ett antal antaganden. Bland dessa ingår att mängden avfall motsvarar snittet för 2021–2024 och att priset för avfall uppgår till 1 527 kr / ton. Bland de kostnader som beaktats i analysen återfinns administrativa kostnader samt marginella miljökostnader. Bland nyttorna återfinns ffa minskade miljöskador.
Analysen visar att kostnaderna är större än nyttorna för samtliga fem priselasticiteter i grundscenariot och deponiskatten bedöms därmed inte vara samhällsekonomiskt lönsam. Sammantaget resulterar beräkningarna i en samhällsekonomisk nettokostnad på mellan 67,7 miljoner kronor och 0,3 miljoner kronor och att det är troligt att nettokostnaden är åtminstone 37,7 miljoner kronor. Viktigt att påtala är dock att kalkylresultaten bör betraktas som indikationer snarare än som en exakt beräkning.
Under arbetets gång har det framkommit att skatten medför ett flertal problem. Till en början är det problematiskt att skatten i nuläget belastar allt avfall som lämnas på en skattepliktig anläggning, även sådant avfall som inte enligt lag får deponeras. Skattens utformning är därtill problematisk då den bygger på ett flertal undantag och innebär en onödigt stor administrativ börda och skattebelastning. Därtill leder skatten i sin nuvarande utformning till att avfall klassificeras som konstruktionsmaterial och kvarstår därför på deponin istället för att återvinnas. Slutligen kan en skatt på deponi även få till följd att det är billigare att använda jungfruligt material än återvunnet. De problem som beskrivs bedöms innebära svårigheter i både skattens tillämpning, rättssäkerhet och påverkar i vilken mån skatten på ett effektivt sätt bidrar till en cirkulär ekonomi och till en optimal hantering av avfall.
Utifrån de problem som identifierats är det tydligt att det finns ett behov av en omfattande omarbetning av deponiskatten, vi har därför tagit fram några förslag på förändringar av lagstiftningen:
• Endast det avfall som har deponerats ska beskattas med deponiskatt. Detta kan åstadkommas t ex genom registrering av på anläggningen avgränsad “deponiyta” där enbart det avfall som förs in på den avgränsade deponiytan beskattas.
• En tydligare definition av begreppet “konstruktionsmaterial” för främjandet av en cirkulär ekonomi.
• Färre undantag för främjandet av den cirkulär ekonomin.
Om dessa förändringar genomförs bör deponiskatten kunna bidra till en bättre miljöstyrning och till en mer tidseffektiv hantering vilket sammantaget bör vara positivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
PwC genomförde 2019 en samhällsekonomisk analys av effekterna av deponiskatten i Sverige som visade att deponiskatten förlorat mycket av sin styrande effekt. Sedan dess har skatten höjts ytterligare och uppgår sedan den 1 januari 2025 till 744 kr per ton. Avfall Sverige har därför gett PwC i uppdrag att uppdatera rapporten.
Lagstiftningen om avfall i Sverige utgår från den s k avfallshierarkin där deponering är steget längst ner i avfallshierarkin, vilket innebär att deponering är den behandlingsmetod som används för avfall som inte kan behandlas på annat sätt. För att säkerställa att avfall behandlas på bästa sätt belastas deponerat avfall med en särskild punktskatt per ton, den sk deponiskatten.
Ekonomiska styrmedel, dit deponiskatten hör, styr genom att påverka priser så att dessa bättre speglar de sanna samhällsekonomiska kostnaderna och nyttorna av varor och tjänster. En samhällsekonomiskt kostnadseffektiv miljöskatt innebär att utsläppen både har styrts mot den nivå där skadan av ytterligare utsläpp är lika med kostnaden för att minska utsläppen ytterligare, och att utsläppen minskas på ett sätt som minimerar kostnaden för samhället.
Den genomförda samhällsekonomiska kalkylen har i sitt grundutförande baserats på ett antal antaganden. Bland dessa ingår att mängden avfall motsvarar snittet för 2021–2024 och att priset för avfall uppgår till 1 527 kr / ton. Bland de kostnader som beaktats i analysen återfinns administrativa kostnader samt marginella miljökostnader. Bland nyttorna återfinns ffa minskade miljöskador.
Analysen visar att kostnaderna är större än nyttorna för samtliga fem priselasticiteter i grundscenariot och deponiskatten bedöms därmed inte vara samhällsekonomiskt lönsam. Sammantaget resulterar beräkningarna i en samhällsekonomisk nettokostnad på mellan 67,7 miljoner kronor och 0,3 miljoner kronor och att det är troligt att nettokostnaden är åtminstone 37,7 miljoner kronor. Viktigt att påtala är dock att kalkylresultaten bör betraktas som indikationer snarare än som en exakt beräkning.
Under arbetets gång har det framkommit att skatten medför ett flertal problem. Till en början är det problematiskt att skatten i nuläget belastar allt avfall som lämnas på en skattepliktig anläggning, även sådant avfall som inte enligt lag får deponeras. Skattens utformning är därtill problematisk då den bygger på ett flertal undantag och innebär en onödigt stor administrativ börda och skattebelastning. Därtill leder skatten i sin nuvarande utformning till att avfall klassificeras som konstruktionsmaterial och kvarstår därför på deponin istället för att återvinnas. Slutligen kan en skatt på deponi även få till följd att det är billigare att använda jungfruligt material än återvunnet. De problem som beskrivs bedöms innebära svårigheter i både skattens tillämpning, rättssäkerhet och påverkar i vilken mån skatten på ett effektivt sätt bidrar till en cirkulär ekonomi och till en optimal hantering av avfall.
Utifrån de problem som identifierats är det tydligt att det finns ett behov av en omfattande omarbetning av deponiskatten, vi har därför tagit fram några förslag på förändringar av lagstiftningen:
• Endast det avfall som har deponerats ska beskattas med deponiskatt. Detta kan åstadkommas t ex genom registrering av på anläggningen avgränsad “deponiyta” där enbart det avfall som förs in på den avgränsade deponiytan beskattas.
• En tydligare definition av begreppet “konstruktionsmaterial” för främjandet av en cirkulär ekonomi.
• Färre undantag för främjandet av den cirkulär ekonomin.
Om dessa förändringar genomförs bör deponiskatten kunna bidra till en bättre miljöstyrning och till en mer tidseffektiv hantering vilket sammantaget bör vara positivt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2025-11-07