Sedan 2024 gäller ett krav i avfallsförordningen att avfall ska separeras (”avskiljas”) från sina förpackningar, och avfallsproducenten eller den som annars innehar avfallet, ska se till att det sker. Endast avfallsproducenten har möjlighet att söka dispens från kravet. Utan dispens behöver denne antingen utföra åtgärden själv, eller se till att det görs senare av någon annan.
Detta projekts syfte var att förbättra kunskapsläget kring flödena av förpackade livsmedel som inte kan säljas eller doneras samt att identifiera och beskriva tekniska, organisatoriska och ekonomiska lösningar som möjliggör en effektiv separation av förpackning från innehåll, för att genom bästa möjliga teknik så långt som möjligt tillvarata både organiskt innehåll och förpackningsmaterial i enlighet med avfallshierarkin.
Projektets metod omfattade analys av statistik, teknisk omvärldsbevakning och en systemanalys baserad på intervjuer och workshops med aktörer i värdekedjan. Projektet var uppdelat i två delar. Del 1 visade att det finns ett brett utbud av fungerande tekniska lösningar, från enklare förpackningsspecifika system till helautomatiserade anläggningar med hög kapacitet.
Del 2 visade att vid tiden för rapporten är de centrala utmaningarna framför allt systemrelaterade. Ansvarsfördelningen upplevs vara ett problem, där avfallet från dagligvaruhandeln ligger på kommunerna förutom förpackningsavfallet. Oklarheten i om kommunerna alls skulle ha kvar ansvaret har skapat osäkerhet och minskar investeringsviljan, vilket resulterat i begränsad behandlingskapacitet, trots att teknik finns tillgänglig. Vidare upplevs skillnader i tolkning av vad lagstiftningen innebär samt oklarheter i hur rent förpackningsavfallet behöver vara för att kunna återvinnas bidra till ett otydligt system. Bristande kunskap i delar av värdekedjan uppges leda till att frågan ofta inte prioriteras operativt.
Sammantaget behövs ett regelverk som tydligare styr mot resurseffektivitet och rena materialflöden, genom en enhetligare ansvarsfördelning, ett tydligare regelverk och nationell vägledning samt enhetlig tillsyn över landet, utbyggd behandlingskapacitet samt stärkta informationsinsatser. I det fall dagligvaruhandeln får ansvar för även sitt förpackade avfall och livsmedelsavfall, så som presenterats av regeringen den 10 december 2025, finns alltså inte längre några hinder för dem som avfallsproducenter att ta det fulla ansvaret för kostnaderna och de investeringar som behövs för avskiljandet av förpackning från innehållet. Det kan även leda till ett ökat incitament att förebygga förpackat avfall, under förutsättningen att regelverket följs.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Sedan 2024 gäller ett krav i avfallsförordningen att avfall ska separeras (”avskiljas”) från sina förpackningar, och avfallsproducenten eller den som annars innehar avfallet, ska se till att det sker. Endast avfallsproducenten har möjlighet att söka dispens från kravet. Utan dispens behöver denne antingen utföra åtgärden själv, eller se till att det görs senare av någon annan.
Detta projekts syfte var att förbättra kunskapsläget kring flödena av förpackade livsmedel som inte kan säljas eller doneras samt att identifiera och beskriva tekniska, organisatoriska och ekonomiska lösningar som möjliggör en effektiv separation av förpackning från innehåll, för att genom bästa möjliga teknik så långt som möjligt tillvarata både organiskt innehåll och förpackningsmaterial i enlighet med avfallshierarkin.
Projektets metod omfattade analys av statistik, teknisk omvärldsbevakning och en systemanalys baserad på intervjuer och workshops med aktörer i värdekedjan. Projektet var uppdelat i två delar. Del 1 visade att det finns ett brett utbud av fungerande tekniska lösningar, från enklare förpackningsspecifika system till helautomatiserade anläggningar med hög kapacitet.
Del 2 visade att vid tiden för rapporten är de centrala utmaningarna framför allt systemrelaterade. Ansvarsfördelningen upplevs vara ett problem, där avfallet från dagligvaruhandeln ligger på kommunerna förutom förpackningsavfallet. Oklarheten i om kommunerna alls skulle ha kvar ansvaret har skapat osäkerhet och minskar investeringsviljan, vilket resulterat i begränsad behandlingskapacitet, trots att teknik finns tillgänglig. Vidare upplevs skillnader i tolkning av vad lagstiftningen innebär samt oklarheter i hur rent förpackningsavfallet behöver vara för att kunna återvinnas bidra till ett otydligt system. Bristande kunskap i delar av värdekedjan uppges leda till att frågan ofta inte prioriteras operativt.
Sammantaget behövs ett regelverk som tydligare styr mot resurseffektivitet och rena materialflöden, genom en enhetligare ansvarsfördelning, ett tydligare regelverk och nationell vägledning samt enhetlig tillsyn över landet, utbyggd behandlingskapacitet samt stärkta informationsinsatser. I det fall dagligvaruhandeln får ansvar för även sitt förpackade avfall och livsmedelsavfall, så som presenterats av regeringen den 10 december 2025, finns alltså inte längre några hinder för dem som avfallsproducenter att ta det fulla ansvaret för kostnaderna och de investeringar som behövs för avskiljandet av förpackning från innehållet. Det kan även leda till ett ökat incitament att förebygga förpackat avfall, under förutsättningen att regelverket följs.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2025-12-19