Förbränning av biobränslen och avfall har ökat mycket de senaste 30 åren och därmed även produktionen av förbränningsaskor. Askor från förbränning av biobränslen kan till exempel återföras till skogsmark. Askor som inte lämpar sig för återföring till skogsmark kan vara lämpliga att använda i geotekniska anläggningar och konstruktioner som till exempel banvallar, vägar, asfalterade ytor, deponitäckningar och vid stabilisering av jord.
Ur resurshushållningsperspektiv kan betydande besparingar av naturresurser göras vid sådan användning. Samtidigt kan de miljömässiga effekterna av användning av askor i anläggningsändamål stå i kontrast mot det övergripande målet för ekologisk hållbarhet som gäller skyddet av miljön, och olika miljökvalitetsmål såsom grundvatten av god kvalitet och en giftfri miljö. Vid användning av aska i en konstruktion måste därför en avvägning göras mot de risker som innehållet av föroreningar i askan kan utgöra.
Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till kriterier för bedömning av risken vid användning av avfall i anläggningsarbeten som omfattar ett flertal exponeringsvägar inklusive skydd av markmiljö och konsumtion av växter vid direkt exponering (Handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten). Metallhalterna är avgörande för användningen av askorna. Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur användning av askor i ett långtidsperspektiv påverkar omgivande djur- och växtliv med avseende på ackumulation av metaller i ekosystem via växtupptag och exponering för betande djur.
Sammanfattningsvis visar studien på vikten av att ta hänsyn till damning och partikelkontaminering som exponeringsväg vid askanvändning. Vidare visar studien att åldrat slaggrus inte ger upphov till betydande förhöjda halter i blad från buskar och träd som självetablerat i sådant material eller i gräs från slaggrus som blandats med enhetsjord (50 vikt-%). Slutligen visade studien att de generella ackumuleringsfaktorer för upptag till växter som används i Naturvårdsverkets Handbok inte är lämpliga att använda i samband med riskbedömning av askor.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Förbränning av biobränslen och avfall har ökat mycket de senaste 30 åren och därmed även produktionen av förbränningsaskor. Askor från förbränning av biobränslen kan till exempel återföras till skogsmark. Askor som inte lämpar sig för återföring till skogsmark kan vara lämpliga att använda i geotekniska anläggningar och konstruktioner som till exempel banvallar, vägar, asfalterade ytor, deponitäckningar och vid stabilisering av jord.
Ur resurshushållningsperspektiv kan betydande besparingar av naturresurser göras vid sådan användning. Samtidigt kan de miljömässiga effekterna av användning av askor i anläggningsändamål stå i kontrast mot det övergripande målet för ekologisk hållbarhet som gäller skyddet av miljön, och olika miljökvalitetsmål såsom grundvatten av god kvalitet och en giftfri miljö. Vid användning av aska i en konstruktion måste därför en avvägning göras mot de risker som innehållet av föroreningar i askan kan utgöra.
Naturvårdsverket har tagit fram ett förslag till kriterier för bedömning av risken vid användning av avfall i anläggningsarbeten som omfattar ett flertal exponeringsvägar inklusive skydd av markmiljö och konsumtion av växter vid direkt exponering (Handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten). Metallhalterna är avgörande för användningen av askorna. Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur användning av askor i ett långtidsperspektiv påverkar omgivande djur- och växtliv med avseende på ackumulation av metaller i ekosystem via växtupptag och exponering för betande djur.
Sammanfattningsvis visar studien på vikten av att ta hänsyn till damning och partikelkontaminering som exponeringsväg vid askanvändning. Vidare visar studien att åldrat slaggrus inte ger upphov till betydande förhöjda halter i blad från buskar och träd som självetablerat i sådant material eller i gräs från slaggrus som blandats med enhetsjord (50 vikt-%). Slutligen visade studien att de generella ackumuleringsfaktorer för upptag till växter som används i Naturvårdsverkets Handbok inte är lämpliga att använda i samband med riskbedömning av askor.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2022-09-14