2022:18/Surface active foam fractionation - SAFF, för rening av lakvatten - ett fullskaleförsök
- Författare: Anna Sorelius, NSR
- Antal sidor: 59
- Pris: 300
Det har visats att utöver brandövningsplatser är även deponier betydande punktkällor för spridning av perfluorerade ämnen, PFAS. PFAS (även kallade per- och polyfluorerade ämnen eller högfluorerade ämnen) har, framför allt sedan 1970-talet, använts i ett stort antal konsumentprodukter och därmed återfinns ämnena på våra avfallsanläggningar.
NSR har i tidigare projekt i stor skala testat rening av PFAS i lak- och dagvatten från avfallsanläggningen i Helsingborg. Metoderna har inte visat som vara optimala för den typ av vatten som finns i på avfallsanläggningen i Helsingborg. Vattnet är för komplext och innehåller så mycket andra ämnen och organiskt material som stör andra väl etablerade reningssystem med kolfilter i olika varianter på ett sådant vis att en alltför omfattande och kostsam förbehandling skulle vara nödvändig för att säkerställa ett tillfredställande resultat.
SAFF-tekniken bygger på att luft tvingas passera genom vattnet som ska renas varpå ett synligt skum och små luftbubblor ansamlas på ytan eller i den översta delen av vattenpelaren. PFAS-molekylerna har en hydrofil och en hydrofob del av molekylen vilket gör att de ansamlas i bubblorna och kan avskiljas. Metoden upprepas för uppkoncentrering.
De största fördelarna med SAFF-tekniken är att den fungerar på många olika typer av komplexa vatten, utan förbehandling samt att mycket små mängder avfall med PFAS uppstår. Dessutom tillsätts endast luft.
Testet av SAFF-tekniken pågick under drygt tre månader. Målsättningen för projektet har varit att utan förbehandling uppnå en 75% rening av PFAS11 i lakvattnet från Filborna avfallsanläggning under 1 månads drifttid.
Vattnets sammansättning av PFAS har en stor inverkan på teknikens reningsgrad. Om vattnet innehåller en stor andel långa PFAS (framförallt C7 eller längre kolkedjor (inklusive 6:2 FTS)) kommer reningsgraden att vara högre än om vattnet innehåller höga halter av korta PFAS t ex PFBA eller PFPeA eftersom långa PFAS generellt har en mer hydrofob karaktär.
Vattnet vid Filborna innehåller en relativt hög andel korta PFAS vilket speglar resultatet. Om den totala halten PFAS11 beaktas var reningsgraden ca 50 % (vilket i stort sett speglar fördelningen mellan långa och korta PFAS i vattnet). Den generella bilden bedöms som tydlig. God rening av långa PFAS samt 6:2 FTS och PFHxS. Sämre effekt för framför allt korta PFAS som t ex PFBA och PFPeA.
Totalt uppgick mängden behandlat vatten till 18 928 000 liter, dvs knappt 19000 m3. Den totala energikonsumtionen under samma tid var 13007 kW dvs 0,69 kWh/m3.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
-
1,1MB
Det har visats att utöver brandövningsplatser är även deponier betydande punktkällor för spridning av perfluorerade ämnen, PFAS. PFAS (även kallade per- och polyfluorerade ämnen eller högfluorerade ämnen) har, framför allt sedan 1970-talet, använts i ett stort antal konsumentprodukter och därmed återfinns ämnena på våra avfallsanläggningar.
NSR har i tidigare projekt i stor skala testat rening av PFAS i lak- och dagvatten från avfallsanläggningen i Helsingborg. Metoderna har inte visat som vara optimala för den typ av vatten som finns i på avfallsanläggningen i Helsingborg. Vattnet är för komplext och innehåller så mycket andra ämnen och organiskt material som stör andra väl etablerade reningssystem med kolfilter i olika varianter på ett sådant vis att en alltför omfattande och kostsam förbehandling skulle vara nödvändig för att säkerställa ett tillfredställande resultat.
SAFF-tekniken bygger på att luft tvingas passera genom vattnet som ska renas varpå ett synligt skum och små luftbubblor ansamlas på ytan eller i den översta delen av vattenpelaren. PFAS-molekylerna har en hydrofil och en hydrofob del av molekylen vilket gör att de ansamlas i bubblorna och kan avskiljas. Metoden upprepas för uppkoncentrering.
De största fördelarna med SAFF-tekniken är att den fungerar på många olika typer av komplexa vatten, utan förbehandling samt att mycket små mängder avfall med PFAS uppstår. Dessutom tillsätts endast luft.
Testet av SAFF-tekniken pågick under drygt tre månader. Målsättningen för projektet har varit att utan förbehandling uppnå en 75% rening av PFAS11 i lakvattnet från Filborna avfallsanläggning under 1 månads drifttid.
Vattnets sammansättning av PFAS har en stor inverkan på teknikens reningsgrad. Om vattnet innehåller en stor andel långa PFAS (framförallt C7 eller längre kolkedjor (inklusive 6:2 FTS)) kommer reningsgraden att vara högre än om vattnet innehåller höga halter av korta PFAS t ex PFBA eller PFPeA eftersom långa PFAS generellt har en mer hydrofob karaktär.
Vattnet vid Filborna innehåller en relativt hög andel korta PFAS vilket speglar resultatet. Om den totala halten PFAS11 beaktas var reningsgraden ca 50 % (vilket i stort sett speglar fördelningen mellan långa och korta PFAS i vattnet). Den generella bilden bedöms som tydlig. God rening av långa PFAS samt 6:2 FTS och PFHxS. Sämre effekt för framför allt korta PFAS som t ex PFBA och PFPeA.
Totalt uppgick mängden behandlat vatten till 18 928 000 liter, dvs knappt 19000 m3. Den totala energikonsumtionen under samma tid var 13007 kW dvs 0,69 kWh/m3.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
-
1,1MB
Senast uppdaterad - 2022-10-13