2019:04/Undersökning av laktester för farlighetsklassificering med avseende på bly i bottenaskor från avfallsförbränning
- Författare: Christel Carlsson, David Bendz, Charlotta Tiberg och Ola Wik, Statens Geotekniska Institut (SGI)
- Pris: 300
Vid förbränning av avfall för energiproduktion uppstår restprodukter i form av askor som antingen kan återvinnas eller deponeras. Om en aska klassas som farligt avfall uppstår både formella hinder i form av lagstiftning och villkor i tillstånd för hantering av avfall. Det kan även finnas informella hinder i form av negativa uppfattningar som försvårar materialåtervinning av askan i t.ex. konstruktioner, vilket i sin tur leder till kostnader för deponering. Om andelen askor som klassificeras som farligt avfall ökar kan det leda till en brist på deponikapacitet och ökande transporter. Hur askor klassificeras har därför både miljömässig och ekonomisk betydelse.
Den 1 juni 2015 började nya regler för avfallklassificering gälla, där klassificering av avfall harmoniseras med kemikalielagstiftningen (CLP regleringen, (EG) 1272/2008). Askor är en avfallsström som berörs av den nya lagstiftningen eftersom flertalet askor har s.k. dubbla ingångar (eller spegelingångar) i avfallsförordningen (2014/955/EU), dvs det är inte klart på förhand att askorna är farliga eller ej, utan de ska klassificeras som farligt eller icke-farligt avfall baserat på dess farliga egenskaper. Ett av de ämnen som kan bli avgörande för klassificeringen av askor är bly på grund av dess humantoxiska och ekotoxiska egenskaper. I dagsläget baseras klassificeringen på totalhaltsanalyser av bly vilket i sig riskerar att överdriva farligheten då riktvärden för klassificering av farlighet förutsätter att metal.len föreligger i en form som är tillgänglig och toxisk (se Naturvårdverket, 2013, 2017). Ett bättre sätt borde vara att ta hänsyn till den biotillgängliga halten istället. Gällande lagstiftning anger att man kan ta hänsyn till vad som är biotillgängligt vid klassificeringen. Med ett biotillgängligt ämne menas ett ämne som kan tas upp i vävnaderna hos en levande organism. Hur biotillgängligt ett ämne är beror på ett flertal olika faktorer såsom ämnets kemiska och fysikaliska egenskaper, det omgivande mediets sammansättning och organismens fysiologi. I askor förekommer bly i flera olika former där endast en andel är biotillgängliga och toxiska. Testmetoder för att kunna avgöra den biotillgängliga mängden bly kan därför bli aktuella för att klassificera askor.
Målet med föreliggande studie är att utveckla en metodik där enkla lakmetoder kan användas för att uppskatta de halter av bly i askor som är biotillgängliga och med stöd av geokemisk modellering identifiera förekomstformer av bly i bottenaskorna. Syftet är att med sådan metodik mer precist kunna bedöma blyförorenade askors humantoxiska och ekotoxiska egenskaper och ta hänsyn till detta vid klassificeringen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Vid förbränning av avfall för energiproduktion uppstår restprodukter i form av askor som antingen kan återvinnas eller deponeras. Om en aska klassas som farligt avfall uppstår både formella hinder i form av lagstiftning och villkor i tillstånd för hantering av avfall. Det kan även finnas informella hinder i form av negativa uppfattningar som försvårar materialåtervinning av askan i t.ex. konstruktioner, vilket i sin tur leder till kostnader för deponering. Om andelen askor som klassificeras som farligt avfall ökar kan det leda till en brist på deponikapacitet och ökande transporter. Hur askor klassificeras har därför både miljömässig och ekonomisk betydelse.
Den 1 juni 2015 började nya regler för avfallklassificering gälla, där klassificering av avfall harmoniseras med kemikalielagstiftningen (CLP regleringen, (EG) 1272/2008). Askor är en avfallsström som berörs av den nya lagstiftningen eftersom flertalet askor har s.k. dubbla ingångar (eller spegelingångar) i avfallsförordningen (2014/955/EU), dvs det är inte klart på förhand att askorna är farliga eller ej, utan de ska klassificeras som farligt eller icke-farligt avfall baserat på dess farliga egenskaper. Ett av de ämnen som kan bli avgörande för klassificeringen av askor är bly på grund av dess humantoxiska och ekotoxiska egenskaper. I dagsläget baseras klassificeringen på totalhaltsanalyser av bly vilket i sig riskerar att överdriva farligheten då riktvärden för klassificering av farlighet förutsätter att metal.len föreligger i en form som är tillgänglig och toxisk (se Naturvårdverket, 2013, 2017). Ett bättre sätt borde vara att ta hänsyn till den biotillgängliga halten istället. Gällande lagstiftning anger att man kan ta hänsyn till vad som är biotillgängligt vid klassificeringen. Med ett biotillgängligt ämne menas ett ämne som kan tas upp i vävnaderna hos en levande organism. Hur biotillgängligt ett ämne är beror på ett flertal olika faktorer såsom ämnets kemiska och fysikaliska egenskaper, det omgivande mediets sammansättning och organismens fysiologi. I askor förekommer bly i flera olika former där endast en andel är biotillgängliga och toxiska. Testmetoder för att kunna avgöra den biotillgängliga mängden bly kan därför bli aktuella för att klassificera askor.
Målet med föreliggande studie är att utveckla en metodik där enkla lakmetoder kan användas för att uppskatta de halter av bly i askor som är biotillgängliga och med stöd av geokemisk modellering identifiera förekomstformer av bly i bottenaskorna. Syftet är att med sådan metodik mer precist kunna bedöma blyförorenade askors humantoxiska och ekotoxiska egenskaper och ta hänsyn till detta vid klassificeringen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2022-09-14