2022:09/Mikroorganismer i arbetsmiljön vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar – Kartläggning och åtgärder

  • Författare: Emelie Persson och Pär Fjällström, IVL Svenska Miljöinstitutet
  • Pris: 300

Vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar förekommer mikroorganismer i det avfall som hanteras och rötning innebär att mikroorganismer bryter ner avfallet. Mikroorganismerna kan innebära hälsorisker för de anställda, då bioaerosoler, dvs. damm och vätskeaerosoler som innehåller mikroorganismer och deras metaboliter, kan uppstå vid hanteringen av avfallet. Vid inandning av bioaerosoler kan man få påverkan på luftvägarna. Inandning av damm som innehåller mikroorganismer kan också leda till försämrad lungfunktion och överkänslighet i luftvägarna som, om inte exponeringen för dammet upphör eller minskar, kan förvärras och utvecklas till en kronisk överkänslighet eller allergi. Syftet med detta projekt var att visa när och var det finns risk för exponering för damm och aerosoler, och därmed för mikroorganismer, inom förbehandlings- och samrötningsanläggningar.

Den metodik som valts, och bedömts ge mest tillförlitligt underlag för en diskussion om åtgärder till en rimlig kostnad, är mätning av damm enligt den metod som beskrivs i Avfall Sverige Rapport 2020:31. Metodiken innebär att mätning av halten damm (uppdelat på olika storleksfraktioner på dammpartiklarna) görs med ett direktvisande optiskt instrument. Mätinstrumentet har främst placerats stationärt för att följa hur dammhalten på utvalda platser varierar över tid, men har även burits runt i anläggningen av personalen för att studera dammhalterna i olika delar och vid olika processer, exempelvis underhållsarbete och rondering. Studiebesök med mätningar och intervjuer har utförts vid tre förbehandlingsanläggningar, eftersom exponeringen bedöms vara högst i den typen av anläggningar.

Mätresultaten har sammanställts och analyserats och slutsatser dragits om var dammhalterna (och därmed den potentiella exponeringen för mikroorganismer) var högst. Råd om var i anläggningen och vid vilka arbetsmoment som åtgärder kan behöva vidtas har utvecklats utgående från mätresultaten, intervjuerna samt information om var i anläggningen personal vistas.

Mätningarna visar att förhöjda halter av partiklar förekommer vid platser och arbetsmoment där avfall hanteras öppet och där ventilationen är otillräcklig, och förhöjs ytterligare om materialet är i rörelse, om det är ostädat så att torkat avfall ”dammar” och/eller när man spolar vatten med högt tryck.

Generellt var de anställda överens om att det finns arbetsmoment/platser på sina respektive anläggningar där damm och/eller dimma förekommer. De anställda var ofta också mycket överens om var riskmoment fanns och pekade ofta ut samma platser på anläggningarna. Detta visar att även om mätinstrument inte finns att tillgå kan en anläggning komma långt med att tillsammans med personalen kartlägga ”kritiska” platser/ arbetsmoment.

Där inga andra åtgärder fungerar eller är möjliga rekommenderar vi att personal använder andningsskydd i större utsträckning än vad som görs idag. Detta trots att personal inte, eller i mycket liten grad, upplevt problem. När det gäller luftvägsexponering kan man klara sig utan akuta besvär, men vid arbete under många år kan symptom/problem komma senare i livet. Därför bör andningsskydd användas för att förebygga problem på sikt.

Projektet har finansierats av Avfall Sverige och Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning och utförts av Emelie Persson (projektledare) och Pär Fjällström från IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med deltagande anläggningar och Avfall Sveriges arbetsgrupp för biologisk återvinning.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".


Vid förbehandlings- och samrötningsanläggningar förekommer mikroorganismer i det avfall som hanteras och rötning innebär att mikroorganismer bryter ner avfallet. Mikroorganismerna kan innebära hälsorisker för de anställda, då bioaerosoler, dvs. damm och vätskeaerosoler som innehåller mikroorganismer och deras metaboliter, kan uppstå vid hanteringen av avfallet. Vid inandning av bioaerosoler kan man få påverkan på luftvägarna. Inandning av damm som innehåller mikroorganismer kan också leda till försämrad lungfunktion och överkänslighet i luftvägarna som, om inte exponeringen för dammet upphör eller minskar, kan förvärras och utvecklas till en kronisk överkänslighet eller allergi. Syftet med detta projekt var att visa när och var det finns risk för exponering för damm och aerosoler, och därmed för mikroorganismer, inom förbehandlings- och samrötningsanläggningar.

Den metodik som valts, och bedömts ge mest tillförlitligt underlag för en diskussion om åtgärder till en rimlig kostnad, är mätning av damm enligt den metod som beskrivs i Avfall Sverige Rapport 2020:31. Metodiken innebär att mätning av halten damm (uppdelat på olika storleksfraktioner på dammpartiklarna) görs med ett direktvisande optiskt instrument. Mätinstrumentet har främst placerats stationärt för att följa hur dammhalten på utvalda platser varierar över tid, men har även burits runt i anläggningen av personalen för att studera dammhalterna i olika delar och vid olika processer, exempelvis underhållsarbete och rondering. Studiebesök med mätningar och intervjuer har utförts vid tre förbehandlingsanläggningar, eftersom exponeringen bedöms vara högst i den typen av anläggningar.

Mätresultaten har sammanställts och analyserats och slutsatser dragits om var dammhalterna (och därmed den potentiella exponeringen för mikroorganismer) var högst. Råd om var i anläggningen och vid vilka arbetsmoment som åtgärder kan behöva vidtas har utvecklats utgående från mätresultaten, intervjuerna samt information om var i anläggningen personal vistas.

Mätningarna visar att förhöjda halter av partiklar förekommer vid platser och arbetsmoment där avfall hanteras öppet och där ventilationen är otillräcklig, och förhöjs ytterligare om materialet är i rörelse, om det är ostädat så att torkat avfall ”dammar” och/eller när man spolar vatten med högt tryck.

Generellt var de anställda överens om att det finns arbetsmoment/platser på sina respektive anläggningar där damm och/eller dimma förekommer. De anställda var ofta också mycket överens om var riskmoment fanns och pekade ofta ut samma platser på anläggningarna. Detta visar att även om mätinstrument inte finns att tillgå kan en anläggning komma långt med att tillsammans med personalen kartlägga ”kritiska” platser/ arbetsmoment.

Där inga andra åtgärder fungerar eller är möjliga rekommenderar vi att personal använder andningsskydd i större utsträckning än vad som görs idag. Detta trots att personal inte, eller i mycket liten grad, upplevt problem. När det gäller luftvägsexponering kan man klara sig utan akuta besvär, men vid arbete under många år kan symptom/problem komma senare i livet. Därför bör andningsskydd användas för att förebygga problem på sikt.

Projektet har finansierats av Avfall Sverige och Stiftelsen Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning och utförts av Emelie Persson (projektledare) och Pär Fjällström från IVL Svenska Miljöinstitutet, i samarbete med deltagande anläggningar och Avfall Sveriges arbetsgrupp för biologisk återvinning.

Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".