2023:29/Undersökning av PFAS i biogödsel från svenska biogasanläggningar
- Författare: Malin Montelius och Michael Pettersson, Statens geotekniska institut, SGI, Linköping
- Antal sidor: 57
- Pris: 300
Rötslam från avloppsreningsverk och biogödsel från matavfall och stallgödsel innehåller viktiga näringsämnen och utgör därför viktiga jordförbättringsmedel. Nackdelen är att miljöfarliga ämnen kan återföras till jordbruksmarken och kretsloppet. Ett sådant ämne skulle kunna vara den miljö- och hälsoskadliga ämnesgruppen per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Att slammet kan innehålla PFAS är känt, men hitintills har det inte undersökts om även den biogödsel som läggs ut på svenska åkrar innehåller PFAS eller inte. Syftet med projektet är att öka medvetenheten om PFAS i biogödsel. Detta görs genom att undersöka halter av PFAS och dess prekursorer i biogödsel som produceras i biogasanläggningar där matavfall respektive stallgödsel används som huvudsubstrat samt om dessa halter statistiskt skiljer sig åt, beroende på vilket huvudsubstrat som används vid framställningen.
Prover på biogödsel har tagits ut vid ett tillfälle, från sex anläggningar där våtrötning sker med matavfall som huvudsubstrat och på fem anläggningar där stallgödsel används som huvudsubstrat. Dessa prover har centrifugerats varefter fastfas och vätskefas har analyserats med avseende på enskilda PFAS och det har även det spädvatten som används i biogasanläggningarna. För att skatta förekomsten av prekursorer har också en så kallad TOP-analys genomförts. I fastfasen har även kolinnehåll och pH-bestämts.
Analys av PFAS i fastfas i biogödsel visar på förekomst av PFAS från anläggningar där substratet i huvudsak utgörs av matavfall. Det ämne som förekommer är främst PFOA som påvisas i prover från samtliga sex anläggningar. PFAS detekteras inte i något av de biogödselprover som kommer från anläggningar där substratet utgörs huvudsakligen av stallgödsel. PFAS påvisas även i biogödslets vattenfas i anläggningar där substratet utgörs av i huvudsak matavfall. Med ett undantag påvisas ingen PFAS i halt över ämnets rapporteringsgräns i vattenfasen i anläggningar där substratet utgörs av i huvudsak stallgödsel. Det faktum att proverna innehåller en stor andel organiskt material har medfört problem att genomföra TOP-analys. Prover på fastfasen från tre anläggningar och på vattenfasen från två anläggningar har analyserats. Resultaten indikerar att fastfasen inte innehåller någon betydande mängd prekursorer. Resultaten indikerar också att tillförsel av PFAS med biogödsel till åkermark är cirka 50 gånger lägre än bidraget som nederbörd ger.
Generellt påvisas fler PFAS i spädvatten än i vattenfasen för biogödsel. Detta är speciellt påtagligt för prover där färskvatten används som spädvatten. Detta har sannolikt sin förklaring i att rapporteringsgränser för dessa förhållandevis ”rena” vatten är lägre. I flera av proverna på recirkulerat vatten påvisas betydligt högre halter av vissa PFAS än i färskvatten. Det går att se en indikation på att högre halter i recirkulerat vatten ger en högre halt i vattenfasen.
Bedömningen av om det finns en skillnad i halter av PFAS mellan anläggningar som rötar matavfall och stallgödsel baseras på uppmätta halter av PFOA, eftersom det är det ämne som påvisas i flest anläggningar för både fast- och vattenfasen. Resultaten visar att det finns en statistiskt signifikant (95 %) skillnad i PFOA-halt i fastfasen mellan anläggningar som rötar matavfall och stallgödsel men inte för vattenfasen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
Rötslam från avloppsreningsverk och biogödsel från matavfall och stallgödsel innehåller viktiga näringsämnen och utgör därför viktiga jordförbättringsmedel. Nackdelen är att miljöfarliga ämnen kan återföras till jordbruksmarken och kretsloppet. Ett sådant ämne skulle kunna vara den miljö- och hälsoskadliga ämnesgruppen per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS). Att slammet kan innehålla PFAS är känt, men hitintills har det inte undersökts om även den biogödsel som läggs ut på svenska åkrar innehåller PFAS eller inte. Syftet med projektet är att öka medvetenheten om PFAS i biogödsel. Detta görs genom att undersöka halter av PFAS och dess prekursorer i biogödsel som produceras i biogasanläggningar där matavfall respektive stallgödsel används som huvudsubstrat samt om dessa halter statistiskt skiljer sig åt, beroende på vilket huvudsubstrat som används vid framställningen.
Prover på biogödsel har tagits ut vid ett tillfälle, från sex anläggningar där våtrötning sker med matavfall som huvudsubstrat och på fem anläggningar där stallgödsel används som huvudsubstrat. Dessa prover har centrifugerats varefter fastfas och vätskefas har analyserats med avseende på enskilda PFAS och det har även det spädvatten som används i biogasanläggningarna. För att skatta förekomsten av prekursorer har också en så kallad TOP-analys genomförts. I fastfasen har även kolinnehåll och pH-bestämts.
Analys av PFAS i fastfas i biogödsel visar på förekomst av PFAS från anläggningar där substratet i huvudsak utgörs av matavfall. Det ämne som förekommer är främst PFOA som påvisas i prover från samtliga sex anläggningar. PFAS detekteras inte i något av de biogödselprover som kommer från anläggningar där substratet utgörs huvudsakligen av stallgödsel. PFAS påvisas även i biogödslets vattenfas i anläggningar där substratet utgörs av i huvudsak matavfall. Med ett undantag påvisas ingen PFAS i halt över ämnets rapporteringsgräns i vattenfasen i anläggningar där substratet utgörs av i huvudsak stallgödsel. Det faktum att proverna innehåller en stor andel organiskt material har medfört problem att genomföra TOP-analys. Prover på fastfasen från tre anläggningar och på vattenfasen från två anläggningar har analyserats. Resultaten indikerar att fastfasen inte innehåller någon betydande mängd prekursorer. Resultaten indikerar också att tillförsel av PFAS med biogödsel till åkermark är cirka 50 gånger lägre än bidraget som nederbörd ger.
Generellt påvisas fler PFAS i spädvatten än i vattenfasen för biogödsel. Detta är speciellt påtagligt för prover där färskvatten används som spädvatten. Detta har sannolikt sin förklaring i att rapporteringsgränser för dessa förhållandevis ”rena” vatten är lägre. I flera av proverna på recirkulerat vatten påvisas betydligt högre halter av vissa PFAS än i färskvatten. Det går att se en indikation på att högre halter i recirkulerat vatten ger en högre halt i vattenfasen.
Bedömningen av om det finns en skillnad i halter av PFAS mellan anläggningar som rötar matavfall och stallgödsel baseras på uppmätta halter av PFOA, eftersom det är det ämne som påvisas i flest anläggningar för både fast- och vattenfasen. Resultaten visar att det finns en statistiskt signifikant (95 %) skillnad i PFOA-halt i fastfasen mellan anläggningar som rötar matavfall och stallgödsel men inte för vattenfasen.
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
Senast uppdaterad - 2024-01-25