2024:02/Tillstånd och lagar på återvinningscentralen
- Författare: Kajsa Högström, Lena-Karin Krona, Katarina Skoglycka och Erika Svensson, samtliga på WSP Sverige AB
- Antal sidor: 41
- Pris: 300
Denna rapport är avsedd att utgöra ett stöd för personal och driftsansvariga vid återvinningscentraler i arbetet med att uppfylla kraven i svensk miljölagstiftning. Alla verksamheter som kan ha en negativ påverkan på miljön eller människors hälsa anses som miljöfarliga enligt miljöbalken.
Miljöbalken är en ramlag vilket innebär att den innehåller grundläggande bestämmelser och kompletteras med förordningar och myndighetsföreskrifter som preciserar bestämmelserna. Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling.
Enligt de så kallade hänsynsreglerna i miljöbalken ska alla som bedriver eller planerar att bedriva en verksamhet skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
För en återvinningscentral innebär det att verksamheten måste ha kunskap om de lagar och regler som styr verksamheten och hur dessa lagar ska uppfyllas. Ett sätt för verksamheten att visa att lagstiftningens krav uppfylls är bland annat genom en fungerande och dokumenterad egenkontroll. Egenkontrollen är ett förbättringsarbete som ständigt pågår och bör vara en naturlig del i styrningen och det dagliga arbetet i verksamheten.
Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller en anmälan för att bedriva vissa slag av miljöfarlig verksamhet. Miljöprövningsförordningen (2013:251) fördelar de miljöfarliga verksamheterna i olika branscher och preciserar vilka verksamheter som är tillståndspliktiga (A- och B-verksamheter) och anmälningspliktiga (C-verksamheter). Dessa tre prövningsnivåer utgår från verksamheternas storlek och den möjliga miljöpåverkan som verksamheterna bedöms kunna ge upphov till. Verksamheter som inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt kallas U-verksamheter.
Sveriges länsstyrelser och kommuner är tillsynsmyndigheter för alla sorters miljöfarliga verksamheter. Tillsynsmyndigheterna kontrollerar att verksamheterna följer gällande krav och lagstiftning. För A-, B- och C-verksamheter sker i första hand återkommande tillsyn. Återkommande tillsyn innebär regelbundna platsbesök och löpande uppföljning av egenkontroll och lagefterlevnad. Tillsyn av U-verksamheter sker inte lika regelbundet som för A-, B- och C-verksamheter. Återkommande tillsyn förekommer dock. För U-verksamheter sker även projekt- och kampanjbaserad tillsyn, där tillsynsmyndigheten kan fokusera på ett visst regelverk eller en viss typ av verksamhet.
Till följd av nationell och internationell lagstiftning finns även en del krav på rapportering för miljöfarliga verksamheter. Miljörapporteringens syfte är att redovisa uppgifter till myndigheter men även för att myndigheterna ska kunna sammanställa information om olika verksamheters miljöarbete och rapportera till EU. Under avsnittet ”rapportering” beskrivs de olika rapporteringsskyldigheter som gäller för återvinningscentraler.
Rapporten är skriven av Kajsa Högström, Lena-Karin Krona, Katarina Skoglycka och Erika Svensson, samtliga miljö- och hållbarhetskonsulter på WSP Sverige AB. Projektledare har varit Katarina Skoglycka, WSP. Camilla Nilsson har varit kontaktperson hos Avfall Sverige som också har finansierat projektet. I projektet deltog även en referensgrupp bestående av Josefin Pucher (SÖRAB) samt Peter Gustavsson och Ulrika Cederberg (båda från Halmstad Energi och Miljö AB).
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner rapporten. Om du inte är medlem kan du beställa rapporten under fliken "Beställ".
-
5,8MB
Denna rapport är avsedd att utgöra ett stöd för personal och driftsansvariga vid återvinningscentraler i arbetet med att uppfylla kraven i svensk miljölagstiftning. Alla verksamheter som kan ha en negativ påverkan på miljön eller människors hälsa anses som miljöfarliga enligt miljöbalken.
Miljöbalken är en ramlag vilket innebär att den innehåller grundläggande bestämmelser och kompletteras med förordningar och myndighetsföreskrifter som preciserar bestämmelserna. Syftet med miljöbalken är att främja en hållbar utveckling.
Enligt de så kallade hänsynsreglerna i miljöbalken ska alla som bedriver eller planerar att bedriva en verksamhet skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
För en återvinningscentral innebär det att verksamheten måste ha kunskap om de lagar och regler som styr verksamheten och hur dessa lagar ska uppfyllas. Ett sätt för verksamheten att visa att lagstiftningens krav uppfylls är bland annat genom en fungerande och dokumenterad egenkontroll. Egenkontrollen är ett förbättringsarbete som ständigt pågår och bör vara en naturlig del i styrningen och det dagliga arbetet i verksamheten.
Enligt miljöbalken krävs tillstånd eller en anmälan för att bedriva vissa slag av miljöfarlig verksamhet. Miljöprövningsförordningen (2013:251) fördelar de miljöfarliga verksamheterna i olika branscher och preciserar vilka verksamheter som är tillståndspliktiga (A- och B-verksamheter) och anmälningspliktiga (C-verksamheter). Dessa tre prövningsnivåer utgår från verksamheternas storlek och den möjliga miljöpåverkan som verksamheterna bedöms kunna ge upphov till. Verksamheter som inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt kallas U-verksamheter.
Sveriges länsstyrelser och kommuner är tillsynsmyndigheter för alla sorters miljöfarliga verksamheter. Tillsynsmyndigheterna kontrollerar att verksamheterna följer gällande krav och lagstiftning. För A-, B- och C-verksamheter sker i första hand återkommande tillsyn. Återkommande tillsyn innebär regelbundna platsbesök och löpande uppföljning av egenkontroll och lagefterlevnad. Tillsyn av U-verksamheter sker inte lika regelbundet som för A-, B- och C-verksamheter. Återkommande tillsyn förekommer dock. För U-verksamheter sker även projekt- och kampanjbaserad tillsyn, där tillsynsmyndigheten kan fokusera på ett visst regelverk eller en viss typ av verksamhet.
Till följd av nationell och internationell lagstiftning finns även en del krav på rapportering för miljöfarliga verksamheter. Miljörapporteringens syfte är att redovisa uppgifter till myndigheter men även för att myndigheterna ska kunna sammanställa information om olika verksamheters miljöarbete och rapportera till EU. Under avsnittet ”rapportering” beskrivs de olika rapporteringsskyldigheter som gäller för återvinningscentraler.
Rapporten är skriven av Kajsa Högström, Lena-Karin Krona, Katarina Skoglycka och Erika Svensson, samtliga miljö- och hållbarhetskonsulter på WSP Sverige AB. Projektledare har varit Katarina Skoglycka, WSP. Camilla Nilsson har varit kontaktperson hos Avfall Sverige som också har finansierat projektet. I projektet deltog även en referensgrupp bestående av Josefin Pucher (SÖRAB) samt Peter Gustavsson och Ulrika Cederberg (båda från Halmstad Energi och Miljö AB).
Du måste vara medlem för att kunna ladda ner presentationer. Om du inte är medlem kan du beställa presentationer under fliken "Beställ".
-
5,8MB
Senast uppdaterad - 2024-04-09