Energiåtervinning

Energiåtervinning är ett hygieniskt och miljömässigt bra sätt att behandla det avfall som inte kan eller bör behandlas med någon annan metod. Omkring hälften av hushållsavfallet i Sverige går till energiåtervinning som ger el, fjärrvärme och fjärrkyla.

2016 utvanns totalt 18,1 TWh energi, fördelat på 15,9 TWh värme och 2,2 TWh el. Utöver detta har tre anläggningar redovisat att de har levererat 86 500 MWh fjärrkyla. Sverige är det land i Europa, som utvinner mest energi per ton ur avfallet, cirka 3 MWh per ton. Enligt EU:s ramdirektiv för avfall samt svenska avfallsförordningen är avfallsförbränning med effektiv energiutvinning att betrakta som återvinning. Svenska anläggningar uppfyller väl energieffektivitetskriteriet (R1). 

Efter förbränningen kvarstår rester, som slagg. Det består av material som inte är brännbara eller inte förångas vid förbränning, så kallat inert material. Exempel på sådant material är glas, porslin, järnskrot, grus med mera. 

Läs mer om avfall som bränsle

Sedan större föremål och metallrester sorterats bort, materialet har siktats och stabiliserats får man slaggrus. Det används huvudsakligen som konstruktionsmaterial på deponier men det vore önskvärt att kunna använda slaggrus i stället för naturgrus i konstruktioner som exempelvis vägbyggen. Naturgrus är en ändlig resurs som bör reserveras för vissa angelägna användningsområden. Avfall Sverige och medlemmarna arbetar aktivt för att säkerställa att slaggrus som används utanför anläggningarna inte medför risker för människor och miljön.

Rökgasreningsrester är samlingsnamnet för en finkornig fraktion som uppstår vid rening av rökgaserna. De består av flygaska, filterkaka från slangfilter samt slam från våt rökgasrening. Efter stabilisering deponeras rökgasreningsresterna eller används som neutraliseringsmedel vid återfyllning av gruvor och täkter.

Miljöpåverkan

Vid förbränningsprocessen frigörs framförallt koldioxid och vatten. Rökgaserna består därför till 99,9 procent av sådana ämnen som normalt finns i luften, det vill säga kväve, vattenånga, koldioxid och syre. Den resterande delen utgörs av bland annat väteklorid, kväveoxider, svaveloxider och spårämnen.

Genom ökade utsläppskrav, förbättrade förbränningsförhållanden samt bättre kontroll av avfallet har utsläpp av föroreningar från avfallsförbränning minskat betydligt de senaste decennierna. Exempelvis har utsläppen till luft av tungmetaller från avfallsförbränning minskat med nära 99 procent sedan 1985. Likaså har de samlade utsläppen av dioxiner till luft minskat från cirka 100 g till något enstaka gram under samma period, detta trots att man idag förbränner tre gånger mer avfall än 1985.

Läs mer om tekniken

Svenska anläggningar för energiåtervinning importerar avfall från några länder i Europa. Det bidrar till bränsleförsörjningen i Sverige och löser delar av avfallshanteringen i exporterande länder.

Här finns statistik om avfallshanteringen i Sverige


Skriv ut:

Ladda ner pdf